smalm

"Jag är förvånad att vissa tror att man kan spara utan att det får några konsekvenser." - Fredrik Reinfeldt.


Tussen då!

Ja, låt oss prata om sex. Sex är något i princip alla människor sysslar med from time to time, samtidigt som det är något man aldrig någonsin får prata om. Ja, förutom med sina kompisar över en dunk rödtjut eller två.

Varför ska man skämmas för att man har sex, när det är det mest naturliga i världen? Mer naturligt än att, tja, t ex spela gitarr. Läsa en bok. Se en film. Färga håret. Klippa naglarna... sexualdriften är helt naturlig och något som (nästan) alla människor på den här planeten har. Så vad är så pinsamt?

Varför får vi lära oss hur en livmoder ser ut, eller var alla beståndsdelar av ett manligt könsorgan är placerade i skolan? Varför är det viktigt?
Vad som är viktigt är sexualundervisning. Alltså, att skolungdomar får lära sig att sex inte nödvändigtvis innebär penetration, vikten av preventivmedel, att man aldrig måste ha sex om man inte vill... sådana saker.
För en sak vet vi. Ungdomar har sex. Och vi "vuxna" bör ta någon sorts ansvar. Vi har liksom ett val - antingen kan sexualundervisningen i skolan fortsätta vara en integrerad del av biologin, ett par lektioner, där de får lära sig att killar får stånd och tjejer får mens, och där kidsen lär sig om sex genom att runka bulle över en sunkig p-rulle. Eller så kan vi lära ut viktiga saker, och göra sexualkunskap till ett eget ämne där ungdomar faktiskt får lära sig om sex. Och nej, jag menar inte att vi ska lära dem hur man stoppar in en snopp i en fitta. Det finns tusen och åter tusen saker man måste kunna prata om.

Jag tycker det är så sorgligt.. Sverige år 2010, och sexundervisningen är ett skämt. Det är sorgligt.

1989:
Det var vår. Aprilsolen sken, men om detta visste kvinnan ingenting. Hon låg och vred sig i smärta, förbannade sin man och sin egen idioti. Barn, vad ska man med dem till? De kostar bara pengar. De är inte ens söta, och skriker gör de.
Men kvinnan kämpade på. Det var lite sent att ångra sig nu...

2006:
Det var sensommar. September var här, och Sverige skulle snart gå till riksdagsval. Barnet, som då orsakade kvinnan så mycket smärta, fick namnet Narin och hade nyss fyllt 18 ,och skulle äntligen få rösta för första gången. Hon hade bestämt sig, Vänsterpartiet var det enda alternativet. Men så såg hon en affisch. Ett namn. Ett skalligt mumintroll. Narin, som alltid varit känd för sin taskiga smak, föll som en fura och alla ideal kastades över axeln. "Jag ska bli kapitalist! Jag ska bli borgare!" tänkte hon, och lade sin röst på Moderaterna, för mannen hon sett var Moderaternas partiledare och så gullig att hon inte kunde tänka sig en bättre present till honom än sin röst. Sin första röst. Sin oskuld, så att säga, gav hon Moderatledaren - och, skulle det visa sig, Sveriges näste statsminister.

2007:
Det var tidig vår. Narin hade, trots sina borgartendenser, gått och blivit emo - i alla fall till musiksmaken sett. Håret, svart av naturen, har aldrig behövt färgas för att passa looken. Denna vår skulle Narin se ett av sina favoritemoband på Arenan i Stockholm, och som född och uppvuxen i Kristinehamn räknas detta till ett av livets stora äventyr. Eftersom hon på den här tiden inte ansåg att man behöver duscha speciellt ofta, och att frostskador på tårna är fullt naturligt, bestämde hon sig för att köa till konserten. "Spelar favoritbandet så ska man stå längst fram" skrek Narin när hon tjatade på sina föräldrar för att få åka. Tårarna sprutade, och föräldrarna bevekade sig. "Men i huvudstaden knarkar alla, kom ihåg det. Akta dig för att prata med knarkarna!" var de sista förmanande orden hon hörde innan hon glatt hoppade på första bästa tåg till Stockholm. Väl på plats utanför Arenan möttes hon av en syn hon sent skulle glömma. Längst fram i kön satt redan någon. "En ängel..." viskade hon för sig själv. Chockad, för hon trodde inte på gud eller övernaturligheter, (förutom zombies och vampyrer, men det vet ju alla att det inte är övernaturligt utan bara en bomb som väntar på att brisera), men hon var helt och hållet redo att ändra uppfattning när hon såg den tjejen längst fram i kön. "Jag måste prata med henne, se om en så fantastisk uppenbarelse kan vara på riktigt" tänkte Narin, och satte sig ner och prestenterade sig blygt...


2008:
Narin hade utvecklat en stark vänskap med den änglaliknande varelsen från konserten 2007, som lystrade till det gudomligt vackra namnet Sonja. Trots att Sonja till utseendet verkade vara från himlen sänd, visade det sig ganska snart att hon snarare kom mer söderifrån. Narin älskade Sonja, och hon trodde nog att det var besvarat. Mor och fars rädslor över storstadsungdomarnas dåliga inflytande hade till viss del infriats, även om Sonja inte var knarkare. Hand i hand gick de genom livet, på konserter och evigt pratandes om pojkar, män och allt däremellan. De vackraste stunderna i Narins liv spenderades i sällskap med Sonja.

De svarta månaderna:
Narin flyttade till Shanghai. Kvar lämnade hon halva sitt hjärta, och med sig tog hon halva Sonjas. Ingen av dem upplevde en enda sekund av riktig lycka förrens de var återförenade igen.

2010:
Det var sensommar. Än en gång var Sverige på väg mot riksdagsval, och eftersom moomintrollet fortfarande var moderatledare fick de än en gång Narins röst. Sonja, som inte alls var imponerad av skalliga män utan hellre såg på smarta kvinnor med strikt klädstil och ovårdade karlar som inte sett en stylist på flera decennier, höll inte med Narin. Men deras vänskap byggde på annat än politik, och de fann gemensamma ståndpunkter som de faktiskt kom överens om när det skulle pratas politik. De var nu oskiljaktiga, som ler och långhalm, och ett levande bevis på att äkta kärlek är starkare än ideologi. Då Narin fortfarande inte hade tagit sitt förnuft till fånga och flyttat till Stockholm kunde de inte ses så ofta, men det stärkte bara känslan av att deras vänskap var stark och värd att lida för.

2014:
Återigen gick Sverige till val. Sverigedemokraterna fick 15% och Narin och Sonja gav upp hoppet om sitt hemland och blev exilsvenskar i en by utanför Oxford. Narin, som den superhjälte hon var, sköt älgar och andra lustiga djur på löpande band medans Sonja pysslade i trädgården. De blev nunnor, och levde platoniskt lyckliga i alla sina dagar.

Ur en motion från 2004: ”En frihetens författning”:

”Att riksdagen efter ett allmänt val inte har möjlighet att pröva vem som skall ha ansvaret för regeringsmakten framstår som märkligt. Därför bör sittande regering alltid avgå efter val. Det måste vara tydligt för väljarna vilket parlamentariskt underlag en regering har.
Det är rimligt att reglerna för regeringsbildning ändras på så sätt att det i ett oklart parlamentariskt läge är talmannen som får i uppdrag att utse den statsministerkandidat som har störst möjlighet att bilda en regering som tolereras av en riksdagsmajoritet.”
Undertecknat:

Fredrik Reinfeldt (m)
Mikael Odenberg (m)	Beatrice Ask (m)
Per Westerberg (m)	Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Lennart Hedquist (m)	Cristina Husmark Pehrsson (m)
Göran Lennmarker (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Gunilla Carlsson i Tyresö (m)	Sten Tolgfors (m)

Talare: Bo Lundgren (m). I detta instämde i alla moderater, däribland Fredrik Reinfeldt (nuvarande statsminister.. i en minoritetsregering)


En berättigad fråga:

Gäller de här åsikterna bara när moderaterna sitter i opposition?

Svenska folket har talat. 5.8% av oss tycker att Sverigedemokraterna är ett lämpligt parti i vår riksdag, och i en kommun har Svenskarnas Parti (f.d Nationalsocialistisk Front) mandat. Man kan inte göra annat än beklaga att de främlingsfientliga vindar som blåst i Europa nu har nått oss också.

Vårt nya riksdagsparti är ur många synpunkter ett intressant parti, deras valmanifest väcker fler frågor än vad det besvarar och en djupare granskning visar väl mest på att trots att kostymen är bytt är skjortan fortfarande i en brunaktig nyans.

Sverigedemokraterna vill att invandrare ska assimilieras. Många av deras väljare verkar ha missförstått, att de vill förbättra integrationen. Men, för er som inte vet: integration är ett ord som syftar till att beteckna "en förening av skilda delar till en större helhet, alltså en etablering i samhället men inte en fullständig anpassning till kulturen"
Assimilation är en fullständig anpassning, alltså, invandrare kommer hit och ger helt och hållet upp sin kultur och sina värderingar för att bli svenska, through and through.

Men vad är en svensk? Är du likadan som jag? Har vi samma värderingar? Är man svensk om man bor i en villa i en förort med sin hund, sin man och sina 2.5 barn? Är man svensk om man vänsterprasslar varannan lördag när mannen spelar golf med chefen? Är man svensk om man klär sig i nitar och läder och hatar staten och allt vad den står för? Är det svenskt att älska den svenska flaggan och fira 6 juni som en högtidsdag? Kan man (som jag) bo i en invandrartät ytterförort och älska det och ändå vara svensk? Är man svensk om man anser att de kristna värdegrunden är den enda, eller i alla fall den bästa? Kan man vara svensk och samtidigt buddhist?
Vad är svensk kultur? Är det dansband och fylla varje helg, fast man är minsann nykter i veckorna? Är det en svettig rockkonsert och folköl? Är det en singer/songwriter på ett kafé? Är det konstig film som ingen förstår men alla nickar uppskattande till? Är det en tavla som i ärlighetens namn ser ut att vara målad av en treåring, men den är ju på utställning så då är det bra?

Vi är alla olika, och vad jag vill ha sagt är att det finns inte en beskrivning av en typisk svensk - det finns lika många olika sätt att vara svensk som det finns människor i det här landet.
Om sverigedemokraterna inte begär att etniska svenskar ska vandra i samma takt, hur kan de då ens överväga att begära att invandrare ska göra det?

Jag känner att jag måste inleda det här inlägget med att poängtera att jag inte är en dålig förlorare. Det är inte valresultatet som sådant jag ska kritisera - alliansen fick helt enkelt fler röster än de rödgröna, och det är bara för mig och mina underbara vänner att fortsätta kämpa :)

Dock. Jag har en del åsikter om valresultatet, eller framförallt reaktionerna på valresultatet.

För det första: på många håll, på olika forum på internet, har det gapats om att miljöpartiet ska ta sitt ansvar och samarbeta med alliansen (för att bilda majoritetsregering och därmed slippa SD som vågmästare). Mitt korta svar på detta är: nej, det ska de inte.
Jag har även ett längre svar - är du inte intresserad kan du scrolla ner lite.
Miljöpartiet gick till val tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet. De profilerade sig som en del av tre, en rödgrön koalition. Alltså har deras väljare inte bara röstat på miljöpartiet, utan även för en rödgrön regering. Precis som att folk som röstade på folkpartiet även lade en röst på en alliansregering. Därför vore det ett svek mot MP's väljare att gå ihop med alliansen. Det vore även ett svek mot alliansen väljare, då de valt bort miljöpartiet för alliansens miljöpolitik. Även folk som röstat på miljöpartiet trots att de varit emot det rödgröna samarbetet skulle förlora på ett samarbete mellan mp och alliansen, då alliansen miljöpolitik på en hel del punkter skiljer sig från mp's, och mp skulle få stryka på foten i en massa frågor. Ska mp sitta i en regering som vill utöka kärnkraften, när de under hela valkampanjen starkt satt sig emot detta? Jag tror inte det är bra för mp's förtroende. Skulle det bli det omvända, att mp skulle "vinna" i kärnkraftsfrågan skulle det vara ett svek mot de som röstat för alliansen och därmed för kärnkraft. Dessutom skiljer sig mp's övriga politik ganska rejält från alliansens, så nej - jag tycker inte att det är miljöpartiets ansvar att agera stöd åt alliansen.

För det andra: "Det är viktigt att säga att de rödgröna har ett splittrat valresultat. Miljöpartiet har gått fram, och Socialdemokratin gör ett andra katastrofval i rad, och Vänsterpartiet går dåligt. Det ger en ny bild av hur de rödgröna ser ut" säger Fredrik Reinfeldt i sin presskonferens idag.
Låt mig påpeka detta: JA, socialdemokraterna och vänsterpartiet fick sämre siffror än i valet 2006. Det fick även centerpartiet, folkpartiet och kristdemokraterna. Faktum är att kristdemokraterna gjorde ett sämre val än vänsterpartiet, sett till hurdana siffror de hade 2006. Så, två av tre partier i det rödgröna samarbetet fick sämre siffror i det här valet jämfört med det förra. Det är 66.6% av de rödgröna som alltså gjorde ett dåligt val.
Tre av fyra allianspartier gjorde ett dåligt val. 75%. Är det då inte lite magstarkt av Reinfeldt att kalla de rödgröna för splittrade?

Två små reflektioner bara. En reflektion om det absolut värsta kommer sen.

Adiööö

(ps. ett annat alternativ är ju att vi inför riktig demokrati i sverige. Jag antar att ni inte vet vad jag pratar om - det gör jag knappt själv - men jag har en liten känsla någonstans av att demokrati en gång innebar folkstyre. Ni vet, störst parti får störst makt, näst största parti får näst störst makt... Helt crazy tanke, men sån är jag.)

Idag fick jag höra av en alliansare att man tjänar tusenlappar i månaden på sänkningarna av inkomstskatten.
Här kommer sanningen. (Detta är då min personliga situation - det enda jag kan vara helt säker på.)

Jag har fått drygt 300:- mer efter skatt efter skattesänkningarna.
Visst är det trevligt med några hundringar extra i plånboken den 25e men efter att jag betalat alla mina utgifter har jag - guess what - MINDRE i plånboken än innan skattesänkningen. Varför? Jo, för att min a-kasseavgift har ökat med några hundra procent, samt "arbetslöshetsavgiften" (som betalas av alla som inte varit arbetslösa under månaden. Inte ett öre av dessa går till a-kassan, det går direkt till staten) varierar beroende på hur hög arbetslöshet det är inom den bransch till vilket fack man hör.
Alltså: dessa avgifter ligger på facket, alltså ser det ut som att det är facket som kostar en jävla massa pengar. Varje månad betalar jag 804:- till facket. 140 (!!!) av dessa kronor är medlemsavgift. 125:- går till arbetslöshetskassan. Det är 265:-. Resten - 539 kr - går direeeekt ner i statens kassa. Det är mer pengar än jag fått i sänkt skatt. Vad är skillnaden? Jo, regeringen kallar inte detta för skatt, utan de har på ett smidigt vis lagt allt detta på facket och jag kan bara förutsätta att detta är för att underminera fackets ställning.

Facket är det viktigaste vi har. Facket tar fighten för den enskilde arbetaren när denne blir illa behandlad. Facket ser till att man inte behöver arbeta för oskäliga löner. Facket ser till att du har en arbetsmiljö man faktiskt kan arbeta i. Facket ser till att kollektivavtal följs. Facket står på arbetarens sida.
Alliansen har med sitt trixande med avgifter fått det att se ut som att facket kostar en jävla massa pengar, vilket har resulterat i att MASSOR med människor gått ur. Vilket ger facket en svagare ställning gentemot arbetsgivaren. Vilket är precis vad alliansen vill.
Alliansen har gjort det enklare att starta företag, det är sant. Men de har gjort det på bekostnad av oss som "bara" är anställda.

Alla människor i Sverige kan inte starta och driva företag. Vissa kommer alltid vara simpla arbetare, anställda. Jag vill verkligen inte behöva stå själv gentemot min arbetsgivare om jag blir illa behandlad. Jag vill ha en organisation som stöttar mig, som kan avtalet utan och innan och som vet hur man tar fighten om något är snett på ens arbetsplats.
Så, all included har jag gått 239:- BACK varje månad sedan skattesänkningen, och min trygghet som anställd är underminerad.
På vilket sätt är Moderaterna ett arbetarparti nu igen?

Stellan Skarsgård framförde ett helt lysande tal i lördags. Så lysande, att jag måste återge det.

Det är lite konstigt att jag är här överhuvudtaget, för jag brukar inte göra sånt här och jag är inte partipolitiskt engagerad i något parti, men det här valet i år är nog det viktigaste val jag upplevt hittills i mitt liv.
Och varför det? Jo, för att nuvarande regering håller på med en stor omställning, omförvandling av Sverige som vi inte kan ta tillbaka om fyra år.
För några månader sen så köpte min förra fru och hennes grannar det hyreshus som dom bor i. En vecka senare sålde en av grannarna lägenheten som han hade köpt för 6 miljoner för 11 miljoner – en vinst på 5 miljoner av pengar som vi ägde tillsammans tidigare. 5 miljoner, det är – vad kan det va? - 10-15 sjuksköterskor ett år, 10-15 poliser. Det är alltså en dålig affär för oss.
Och varför säljer man då ut om det är en dålig affär för Sverige? Jo, det är inte för att göra en bra affär utan det är för en idé, en princip, en dogm. Den här idén går ut på att staten ska inte äga, det allmänna ska inte äga, vi ska inte äga nånting tillsammans, Sverige ska inte äga. Om man frågar varför får man ofta ganska luddiga svar och till slut, efter några följdfrågor så blir det nästan som när ett barn svarar som känner sig trängt: Därför! Varför? Därför. Varför... därför...
Idén att staten inte ska äga nåt, att vi samhället inte ska äga nåt är en lika extrem idé som den motsatta idén som den hårdföre kommunisten har som säger att privat ägande är brottsligt, staten ska äga allt. Det är en lika extrem idé, men det känner de nog inte riktigt när man säger... varför?
Ibland så får man då svaret ”Ja, men det blir mer konkurrens om man säljer ut alltihop”. Ja, konkurrens kan ju vara bra. På löparbanan är konkurrens bra, inom fotbollslaget - inte bra. Så konkurrens är inte alltid bra.
De säger: "Staten kan inte sköta företag", men det är ju fel för av alla dom utförsäljda företag som vi har, från Celsius till Vin & Sprit så har det varit bra, lönsamma företag som dragit in mycket pengar till alla oss. Varför? Därför.
Det är ju inte så att Sverige de senaste 50 åren, när vi haft.. när vi har drivit själva och ägt våra skolor, våra sjukhus, och hela företag som har dragit in pengar till oss...  Det är ju inte så att under dessa 50 år så har det här samhället inte fungerat. Vi har ju hela tiden under de här 50 åren legat i topp i världen vad det gäller levnadsstandard, utbildning och sjukvård. Så varför är man så desperat för att ändra ett fungerande system? Därför!
Om man ska bygga en motorväg här i Stockholm så ägnar man år åt att göra grundliga utredningar, mätningar. Alternativa rutter planeras och undersöks och det tar flera år att komma fram till ett beslut. Vilka grundliga utredningar har gjorts av privatisering, om utförsäljning av våra gemensamma egendomar? Inga egentligen, för det behövs inte, det är en dogm, en trossats lika hård och viktig som vilken trossats i vilken religion som helst: Staten ska inte äga, folket ska inte äga, Sverige ska inte äga.
En anledning, en av anledningarna till att jag är minst sagt lite skeptisk till utförsäljningen av våra egendomar är att jag spenderat en hel del tid i det mest privatiserade landet i hela världen, i USA. Där är ju nästan allting ägt av företag, ofta stora företag; sjukhusen och universiteten, de försökte till och med privatisera delar av krigsmakten i Irak och det fick förödande resultat.
USA lägger mer skattepengar på utbildning än något annat land i världen, ändå är inte skolorna fria, universiteten är inte fria, det är väldigt orättvist beroende på var du bor vilken sorts skola du får gå i. Det fungerar inte.
USA ligger på 26:e plats bland världens nationer vad det gäller kvalitén på utbildning, 1:a ligger faktiskt Finland som nästan inte har några privatskolor alls.
Min fru... min fru är från Ohio, i USA, hennes far, min svärfar alltså. Han fick ett slaganfall, en stroke i våras och hamnade på sjukhem. Det skapade panik i familjen för hur skulle man få tag i pengar, för försäkringen täckte bara ett par månader på sjukhemmet, sen skulle han kastas ut på gatan. Man kunde inte ta och inteckna gården mer för den var redan intecknad för hans mamma var 104 år och levde fortfarande, hon hade levt lite längre än vad budgeterats för.
USA lägger mer skattepengar på sjukvård än något annat land i världen, ändå är den inte gratis. Och ändå är den inte för alla. På listan över tillståndet i olika stater, även där, när det gäller sjukvården ligger USA på 6:e plats. På listan över vilka länder som har lägst spädbarnsdödlighet i världen, där Sverige ligger på 3:e plats, där ligger USA på 44:e plats, strax efter Kuba. Amerikas förenta stater har alltså en spädbarnsdödlighet som är mer än dubbelt så stor som vår spädbarnsdödlighet men det är vårt sjuksystem som Alliansen vill förändra. Det är vårt sjuksystem som dom vill sälja ut och privatisera efter amerikansk modell.
Jag har stort förtroende för många i Alliansen, det är mycket kloka människor, men de har blinda fläckar och jag tror att det här är en av dem.
Jag skulle vilja att de ägnade fyra år i opposition åt att försöka förklara för mig varför det är så bra att staten, dvs vi och Sverige inte äger nåt. Varför är det bra att Sverige inte äger? Varför är det bra att Sverige ägs?
Inget av de här tre partierna som är här idag representerar precis vad jag står för. Jag håller inte med dem om allt, inte nåt av dem. Men vissa saker i vissa partier, det finns moderater som jag håller med om vissa saker också, men jag kommer ändå rösta på ett av de här partierna i år för det här är ett viktigt val och vi kan inte göra om det om fyra år för då är det för sent.
När vi väl har sålt ut så har vi sålt ut, då är det bytt bytt, kommer aldrig mer igen. Gå och rösta nu på söndag, för det är ett viktigt val, det är ett avgörande val som inte kan rättas till om fyra år.
Och om ni inte är hundra procent säkra på att privatiseringen och utförsäljningen av vårt samhälle är absolut det bästa för framtiden, för Sveriges framtid, våra barn och barnbarn, då måste ni rösta på ett av de här tre partierna, även om ni håller med moderaterna, även om ni är Fredrik Reinfeldt.
Hade Alliansen styrt i Norge så hade norrmännen inte haft trehundratusen miljarder kronor i sin skattkista. De pengarna hade legat i andra kistor.
Men det viktiga är... om ni inte är hundra procent säkra, rösta på nån av dom här tre på söndag.

Jag måste bara få säga att jag är trött! Trött på alliansanhängare som sällan har bättre argument för att dissa de rödgröna än "öööööööööhhhhhh Lars Ohly är kommeenist, typ Stalin."
Yeah... no.
Alltså, jag förstår att man blir hetsig i en valrörelse. Hell, jag är sjukligt oavslappnad hela tiden. Och jag använder ofina ord när jag pratar om vissa partiledare.. ibland.. men när Maud Olofsson, som ska föreställa partiledare och därmed borde ha någon typ av intelligenskvot går ut och kallar Lars Ohly kommunist - idag, år 2010, då tycker jag att det kanske gått en aning långt.
Lars Ohly har varit kommunist. Lars Ohly är idag inte kommunist.
Men det köper inte alliansen, eller deras anhängare. "En gång kommunist, alltid kommunist"
Ja. Och en gång borgarsvin som spottar på fattiga, alltid borgarsvin som spottar på fattiga. Nej, just det så får man inte säga för alliansen leds av NYA MODERATERNA som faktiskt värnar om alla människors väl. De ändrade sig faktiskt och har nu näst intill blivit socialdemokrater. Vadå, "tror inte på det"? Varför inte? Vi säger ju att vi har ändrat oss. Vadå "jamen om ni kan ändra er så kan väl Lars Ohly också ändra sig"? Lars Ohly är faktiskt kommunist och en gång kommunist, alltid kommunist!
Ehh ja just det.
Samma sak med Mona Sahlin. Jag ogillar Mona Sahlin som partiledare för socialdemokraterna, jag tycker att hon känns oseriös och inte tillräckligt kompetent. Måste jag då spy galla över henne, kalla henne Toblerone-Mona? JAAA det är klart jag måste - hon gjorde faktiskt bort sig och det ska hon minsann hånas för tills den dag hon dör. Men vad händer om jag citerar vår statsminister Fredrik Reinfeldt? ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras.” (Det Sovande Folket)
MEN! Släääpp det där nu, han har ju ändrat sig säger jag ju! Vadå, "jamen om Reinfeldt kan ändra sig varför skulle inte Sahlin och Ohly kunna"? Vad menar du? En gång tjyv, alltid tjyv. En gång kommunist, alltid kommunist säger jag ju!
(Här vill jag lägga in en högst personlig reflektion: ett kommunistiskt samhälle har aldrig existerat. Marx utopi är inte att jämföra med det som syftas på när man använder "kommunist" som skällsord. Det är mer... stalinism. Folkmord och sånt där tråkigt. Tummen ner.)

I övrigt: en rolig grej jag upptäckt i mitt eviga sökande efter saker att klaga på, det är att när man diskuterar med alliansanhängare och säger att många jobb försvunnit ur välfärden sedan utförsäljningen av, tja, allt, får man allt som oftast höra att det är fel.
Eh, om man kollar konjunkturinstitutets fördjupningspm nr 6 (9 juni 2010) ser man klart och tydligt att (jag citerar) "Sysselsatta i kommunal sektor har minskat de senaste åren. Om vi adderar sysselsatta i de kommunalt finansierade företagen till sysselsatta i kommunal sektor, finner vi att minskningen av antalet kommunalt finansierade sysselsatta blir mindre. Även om man inkluderar denna grupp så har det dock skett en tydlig minskning av antalet kommunalt finansierade sysselsatta de senaste åren. Mellan 2007 och 2009 minskade de med omkring 33 000 personer"

Alltså: de 33000 jobben är borta. Finnes icke mer. Bra skit.

Läste ett citat av "en grupp iran-svenskar" (angående Jimmie Åkessons vidriga utnyttjande av Sakineh Mohammadi Ashtiani's förestående död i sitt slemmiga röstfiskande)

"Att en man, vars parti lever på invandrarfientlighet och okunnighet, har mage att tala om bristen på mänskliga rättigheter i ett land dit många invandrare skulle utvisas till följd av Sverigedemokraternas politik, visar vilken sorts politiker han är."

Det var så perfekt uttryckt att jag blev alldeles lyrisk.

Amen

Hej, glada läsare. Idag tänkte jag göra en väldigt lättläst, lättförstådd guide till den demokratiska ordning som råder i Sverige. (Detta för att förklara för folk som tycker att det är odemokratiskt av våra nuvarande riksdagspartier att inte vilja samarbeta med partier som t ex Sverigedemokraterna i en regeringskoalition).

I Sverige har vi riksdagsval var fjärde år. Partier som får mer än 4% av rösterna får mandat i riksdagen. Det är alltså dessa av oss medborgare valda representanter. Antal mandat varje parti får beror på hur många procent av rösterna de fått. Totalt sett finns 349 mandat i riksdagen, och det parti som fått flest röster har alltså flest mandat. (Det ojämna antalet mandat beror på att det inte ska kunna bli en 50/50-situation i en omröstning t ex.)

Regeringen bildas av det parti som fått majoritet i riksdagsvalet. I Sverige har vi dock inget parti som når över 50.1% av rösterna, därför måste två eller flera partier gå ihop i en koalition(-sregering) (för er som inte vet vad det är: samverkan eller allians) för att tillsammans komma över 50%.

Det är inte givet att det parti med flest antal röster kommer in i regeringen, då de partier de kan tänka sig att samarbeta med kanske inte tillsammans når över 50%-gränsen. (Se senaste riksdagsvalet; största parti var Socialdemokraterna men de sitter inte i regeringen idag.)

Nu till problematiken. Samtliga sju partier som idag sitter i Sveriges riksdag (Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet samt Vänsterpartiet) säger bestämt nej till ett eventuellt regeringssamarbete med Sverigedemokraterna. (Till saken hör att Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar ligger över 4%-spärren och därmed finns risken/chansen att de kommer in i riksdagen.) Detta tar många som röstar på Sverigedemokraterna som ett "hot mot demokratin", och säger att man i så fall inte lyssnar på folkets röst. Mycket odemokratiskt, om så vore fallet.
Men! Så är inte fallet, och det är viktigt att alla förstår det. Det är viktigt att inte gå på propaganda av sådant slag. För det är inte odemokratiskt att inte vilja bilda en koalitionsregering med ett parti som inte har samma grundläggande ideologi. Folkpartiet skulle t ex inte samarbeta med Vänsterpartiet, av den enkla anledning att de inte har samma grundvärderingar och samma tanke om på vilket sätt Sverige ska styras. Att ett parti som precis klarar 4%spärren för första gången inte får vara med och leka med de andra regeringspartierna är inte odemokratiskt. Om så vore, skulle Socialdemokraterna suttit i regeringen under senaste mandatperioden, då de var det överlägset största partiet i valet år 2006. De sitter inte i regeringen, på grund av att de partier de kunde tänka sig att samarbeta med (och som kunde tänka sig att samarbeta med dem) inte tillsammans fick över 50% av rösterna. Det står alla partier fritt att ingå en allians med de partier som de kan tänka sig att arbeta ihop med. Inget av dagens nu sittande riksdagspartier känner att Sverigedemokraterna är ett parti de kan samarbeta med. Det är inte odemokratiskt, det är demokrati i dess renaste form.

Förstår ni nu?

Bert Karlsson, är han på riktigt? I hans debattartikel som publicerades på Aftonbladets hemsida idag ondgör han sig över hur exceptionellt lata vi ungdomar i Sverige är idag, som inte jobbar. Problemet med ungdomsarbetslösheten skulle lätt lösas om vi slutade vara så fucking slöa och kräva så sjukligt hög lön trots att vi inte har någon arbetslivserfarenhet. Som exempel drar han upp att när han var ung plockade han minsann bär för att dryga ut veckopengen, men det skulle aldrig dagens ungdom nedlåta sig till (vilket vi borde om det var någon stake i oss). McDonalds i Skara är tydligen också kraftigt underbemannat och det är såklart också på grund av oss ungdomar och vår lathet.

Bert, jag tror att du har missuppfattat någonting, någonstans.

För det första; ungdomsarbetslösheten syftar väl inte till 15åringar som vill ha lite mer i fickpengar? Det handlar väl om vuxna människor som vill ha ett arbete som de kan försörja sig på.

För det andra; har du missat att de utländska bärplockare som är i Sverige för att tjäna lite cash har gjort fucking uppror, just för att lönerna är kassa och det knappt finns ett blåbär att få tag på?

För det tredje; personligen har jag aldrig hört talas om en ungdom som tror att de ska få direktörslön när de kommer helt oerfarna från skolan, däremot tror jag att de kräver en lön som man kan överleva på... vilket inte borde anses vara fel.

För det fjärde; varför ska ungdomar acceptera att de förväntas arbeta för typ 50kr/tim? Våra hyror är precis lika höga, vår mat kostar på öret lika mycket, kläder är inte billigare för att man är 22, hygienartiklar, räkningar, möbler, husgeråd... ingenting av detta är billigare för en ungdom än för en "vuxen", ändå förväntas vi leva på en pissig lön som knappt finansierar hyran, och om vi inte gör det är vi slöa?

För det femte; att McDonalds i din jävla hemstad är underbemannad kan väl inte skyllas på slöa ungdomar? Arbetslösa 43åringar då, ska inte de också söka jobb på donken, om vi förväntas göra det? NEJ just det, donken är ju ett ungdomsjobb... hmmm varför då, Bertan? För att det gång på gång kommer fram att arbetsförhållandena är vidriga, för att timmar man arbetat helt plötsligt stryks från lönen utan anledning? Det skulle ju ingen vuxen acceptera, men är under 26 kan man bli behandlad hur som helst och vara "glad och tacksam" för att man har ett jobb, även om pengarna aldrig räcker till mat sista veckan innan lön trots att man levt på linssoppa hela månaden.

Bert, du är en gammal, äcklig man som är så cynisk att jag kräks lite i munnen varje gång jag hör dig uttala dig eller ser din nuna i tidningen. Usch! Noll av sex dubbeldäckare, kanontrist!

(f.ö - om dagens ungdom nu är så hemsk, vems fel är det? Vem har uppfostrat oss till dessa monster? Ehhhh just det Bertan, det är ju din generation. Starkt jobbat!)

Jag förstår mig inte riktigt på Alliansens jobbpolitik, på tal om deras nya löften idag; tre miljarder kronor under två år ska läggas på coachning, praktik och utbildning.

Men, har vi inte redan konstaterat att det inte fungerar? Praktik t ex, fungerar ju inte i verkligheten även om det är en fin teoretisk tanke. Varför ska någon någonsin tillsvidareanställa någon på heltid, om man kan ha praktikanter alldeles fo' frizzle? Praktiktjänster fungerar ju bara om det finns någon sorts anställningsgaranti eller något. Jag är ju inte politiker förvisso, bara en simpel arbetare, men jag vet ju hur arbetsgivare i åtminstone min branch fungerar... och inte kommer de ge fler personer jobb tack vare att regeringen satsar tre miljarder på praktiktjänster. Nej, sanna mina ord.
Och coachning, det är sen hyfsat länge tillbaka dokumenterad idioti.
Utbildning är i och för sig grymt, men jag vet inte om jag tror på det med tanke på hur Alliansen "styrt upp" komvux.

Björklunds elitskola är också en grej jag funderar på. Idén är (och lyssna noga nu för det här är enda gången jag säger såhär om folkpartistiska idéer) inte så dum. Jag menar, det måste gå att fånga upp de elever som ligger långt före sina klasskamrater på samma sätt som man måste fånga upp de som ligger efter. Men elitskola, elitklasser, är det verkligen rätt väg att gå? Är det bra att helt och hållet separera de som är väldigt begåvade inom något ämne från de andra, och de andra, vad blir de? B-klass? De som inte håller måttet?
Kan man inte tänka sig typ.. fler lärare? Resurser till de som ligger bakom, stöd och hjälp och utmaningar till de som ligger före - utan att för den sakens skull placera dem i någon sorts a-klass. Vårda begåvningen tills de är gamla nog att själva välja, typ när de söker in på gymnasiet? Jag tror att man kan hjälpa alla individuellt, men man måste satsa mer pengar på skolan!!!!!!!!

Integrationsminister (!!!!!!!!!!!) Nyamko Sabuni är ju också intressant, på sitt alldeles egna vis. En låglönesektor för invandrare med dålig utbildning. JA! Fan vad bra, Nyamko. Du kanske skulle söka jobb som segregationsminister istället, för det verkar mer vara din grej. Alltså, hur idiotisk kan man vara? Vad skulle det vara för sektor? Ska vi hitta på nya jobb då, bara så att invandrare kan få ett dåligt betalt jobb att gå till? Hotellstäd, diskare, toalettskrubbare? Men vänta nu Nyamko, det är redan maximalt många invandrare på de sämst betalda tjänsterna i samhället, vi behöver inte ändra ett dugg.
Men du, däremot kanske vi skulle kunna skapa en låglönesektor till etniska svenskar med dålig utbildning, och som knappt behärskar svenska språket? Jag menar, att "det hjälper självkänslan att ha ett jobb även om det är dåligt betalt" passar nog bättre in på folk som är födda och uppvuxna här i Sverige, har haft alla chanser att utbilda sig och som vid 25 års ålder borde kunna skriva begriplig svenska, än på en hjärnkirurg från Irak som får nöja sig med att bädda feta, rika, vita mäns hotellsängar. Jag tror inte hans självkänsla blir på topp av det, vad tror du Nyamko?

I övrigt: har folknazisterna och sverigedemokraterna samma partiledning?

...Major Jan Björklund, grattis!

Tidigare i veckan berättade Folkpartiledaren att han vill förbjuda niqab i skolan, med motiveringen att "utbildning är kommuntikation, och man måste kunna se varandra i ögonen". Vad herr Majoren verkar ha missat, är att en niqab är en heltäckande slöja som lämnar ögonen oskylda. Alltså är ögonkontakt fullt möjlig även om man bär ett sådant plagg.
I mina öron låter detta mer som ett förslag man hör från Jimmie "Djävulen" Åkesson... men å andra sidan hör det ju till allmänbildningen att veta att Folkpartiet och Sverigedemokraterna i grunden är mer eller mindre samma parti. Jag är så fruktansvärt trött på den här islamofobin som brer ut sig som ett tjockt, äckligt täcke över Sverige. Jag menar, hur många har egentligen träffat någon som bär niqab i skolan? Det handlar om så otroligt få människor, är det ens värt att lägga ett förslag på en lagstiftning? Nej, det är enbart ett sätt att ytterligare påminna folk om hur läskigt och farligt det är med muslimer, och vilket crazy kvinnoförtryck Islam står för. Men du, Björklund... Kristendomen som "vårt land är uppbyggt kring" är inte heller sådär jättegullig mot kvinnor.

Nästa idioti: skolk i betyget. Alltså, jag vet inte om det har att göra med att killen är skadad sen sin militära karriär, men att hota folk till disciplin är liksom inte grejen. Det fungerar inte. Och skolk i betyget är just det - ett hot. "Kommer du inte hit så skriver vi in det i betyget och då är du stämplad som skolkare i resten av ditt miserabla liv, sucker!"
Missförstå mig rätt, självklart tycker jag att det är bra om kidsen är i skolan och lär sig saker (om hur dålig nazismen är t ex - det är jättebra om de lär sig det.) men när en unge skolkar så mycket att det ska skrivas in i betyget så handlar det inte längre om att det är en slö jävel som inte orkar pallra sig till skolan, utan då finns det en bakomliggande anledning. Det kan vara vad som helst, taskig hemmiljö, mobbad i skolan, varit utsatt för något jobbigt, vad som helst! Men grejen är att det finns en orsak, och där det finns ett problem finns även en lösning. Alltid. Så om vi skulle ta och satsa lite på skolmiljön, typ mindre skolklasser, fler lärare, ökat antal stödlärare, skolpsykologer.. sådana saker, och om varje lärare har pedagogisk utbildning så de kan se på ett barn att det är i behov av stöd, så tror jag att man löser skolkproblemet ganska bra på sikt.

Nu senast kom herr Majoren med ett nytt, briljant förslag. Om ungen är bråkig, tvinga dit en förälder och ge föräldern ersättning för förlorad inkomst. Alltså jag kan förstå om man tycker att det här låter bra, för det gör det ju. På ytan. Men min första invändning är, hur ligger detta i linje med Alliansens arbetslinje? Är det inte bättre att låta föräldern vara på jobbet (och därmed bidra till skattesystemet), anställa stödpersonal i skolan (fler arbetstillfällen - mer skatt betalas in), samt minska barngrupperna och öka antalet lärare (samma sak där - fler arbetstillfällen). Dessutom slipper ju staten betala ut ännu ett bidrag, vilket då måste anses vara en vinst. '
Här uppvisar Björklund sin totala okunnighet när det gäller barn. Ett barn som är extremt stökig i skolan har troligtvis ett problem. Är det inte en bokstavskombination är det (mest troligt) så att ungen har en jobbig situation hemma. Ett exempel från när jag arbetade med barn: I vår barngrupp hade vi två bröder. De var skitjobbiga, bråkiga, riktiga snorungar. Deras hemmasituation var hemsk, de bodde fem personer i en enrummare. Då hade vi alltså kunnat dra dit deras föräldrar och säga "fy skäms, kan ni inte ens uppfostra era barn ordentligt" vilket bara hade lett till tjafs med föräldrarna, och att barnen hade "disciplinerats" när de kom hem. Eller så kan man göra som vi gjorde - ta oss tid att förstå varför de betedde sig som de gjorde, och lugnt och sansat förklara för dem att de inte bara förstörde för sig själva utan även för sina kamrater och oss vuxna, samtidigt som vi inte gav dem uppmärksamhet varje gång de krävde den (då lär de sig nämligen att det inte lönar sig att bråka, det är bättre att fråga snällt). Vi tolererade på intet vis deras attityd när den gick för långt, men i stället för att skälla ut dem förklarade vi varför deras beteende var oacceptabelt. Gissa vad? Efter fem långa, jobbiga veckor var de inte gruppens bråkstakar längre.

Jag tror stenhårt på barnpedagogik. Jag är helt övertygad om att alla barn egentligen vill vara duktiga och göra rätt. Men det funkar inte att hota dem eller att köra över dem ("du lyder inte, nu hämtar vi mamma!"). Man måste lära barnen att ta ansvar och att lära sig orsak och verkan. Men man ska göra det med kärlek, inte med hot och straff. Vi i Sverige vet vid det här laget att barnaga inte fungerar. Man kan inte slå någon till lydnad. Man kan inte skrämma någon till lydnad heller.
Det det hela handlar om är respekt. Om man som förskolepedagog eller lärare inte klarar av att inge respekt utan att vara skrämmande har man ingenting i en barngrupp att göra. Och vem skapar sig respekt genom att säga "du är bråkig och nu ringer jag din pappa"? Ingen. Det signalerar ju bara att så länge inte föräldern är där kan man bete sig hur fan som helst, sen när pappsen är tvångshämtad av Gestapo till skolan kan man vara lite gullig och snäll och när han drar igen kan man återigen vara ett svin.

Men vad vet jag, jag är ju inte utbildningsminister.